tooshiepunktse

Fyllde 17 igår. Det var väl helt okej, bakade tårta med Liiz. Det hände väl egentligen inte så mycket. På tal om fisk, så har jag börjat blivit väldigt grinig på sista tiden. Jag blir arg och irriterad för minsta lilla grejen och jag tror inte att alla kommer orka med det så länge till. Men alla bara tjatar om sina pojkvänner och deras kärleksproblem men dom tänker aldrig på hur mycket tur dom har som hittat nån så bra. Jag vill inte höra om dom längre, jag vet att det ingår när man är vänner men jag har också problem men jag hör ingen som säger: "Hej prata med mig, jag lyssnar." Jag hör heller ingen som frågar hur jag mår eller nåt. Dom bara antar att jag mår bra så dom ska slippa höra på hur dåligt jag egentligen mår och kan prata vidare om sina egna problem. Jag klarar liksom inte hur mycket som hellst. Jag är lika mänsklig som alla andra. Så om ni nångång blir arg på mig om hur grinig jag är, så fråga varför jag är grinig istället för att börja skrika. Ni är inte heller där när jag behöver er. Jag är alltid där när ni får gråtattacker eller nåt, men när jag verkligen behöver er så är det som att ni inte bryr er. Jag behöver er, förstår ni inte det? Och för det mesta är det bara när jag får gråtattacker som ni verkligen lyssnar och jag vill inte att det ska vara så. Om ni läser detta så vill jag inte att ni ska komma och "trösta" mig för det vill jag inte. Jag vill bara att ni ska förstå hur ni verkligen är och ta inte mig förgivet. För vem vet, en dag kanske inte jag finns där att prata med.